Mormor ringde nyss- för att gratulera på namnsdagen. Först så sa hon bestämt. Nej jag vågar inte , jag är absolut igen telefonmänniska. Men så fort luren la sig på örat så babblade hon på som aldrig förr.
Sedan så berättade jag för Emilia att jag har pratat med morfar och att hon ska få träffa honom. Första reaktionen : men vänta nu mamma, hur ska han känns igen oss. Efter lite tanke så är det enda hon pratar om att hon ska sitta i morfars knä, hur hon ska sjunga mumindånger för honom ( för det är det enda finnar kan enligt Emilia) hon frågar om morfar har långt skägg nu för tiden, och om han har en stor mage full med öl. Hon undrar vad han äter för godis.
Kul det här med barn.. Hur dom plötsligt kommer på. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar