Jag är 25( strax 26) år gammal. Inte förän   Nu så känner jag mig nöjd med mig själv. Hur sjukt är inte det? Jag har skämts över min kropp, mitt utseende min personlighet i tjugosex jävla år. Men nu är jag nöjd. Stolt. Jag är inte världens vackraste, men långt ifrån världens fulaste. Jag är kul, bestämd men kul. Jag är liksom nöjd. Förstår ni? Jag skiter i mina bristningar, jag gömmer dom inte längre, jag har sjukt små töntiga bröst. Jag bryr mig inte längre. Jag har platt fejs och gris näsa. Men jag är fan ganska så fin ändå. Jag är fan nöjd. Efter 26 år så är jag nöjd.